8 de junio de 2010

del blog de mi hermana

Gracias, tack, thank you


Queridos amigos, kära vänner, dear friends,



Ahora que la atención de los medios está disminuyendo y por fin he podido dormir tranquilamente me siento a enviarles un mensaje de cariño y de gracias a todos los que han estado preocupados y a todos los que han ayudado a presionar por nuestra libertad. Para mi la gran enseñanza de estos días es que el amor de los seres humanos es más fuerte que cualquier poder militar y que cuando logramos conectarnos con nuestra humanidad logramos cosas que parecen increíbles en los tiempos en que nos encontramos desensibilizados por la cotidianidad y le dejamos la responsabilidad de las cosas al sistema. Hoy creo que hasta la opresión de los palestinos tiene un fin y ese fin está en nuestras manos. Así que gracias por su amor y por su apoyo y unámonos para construir un mejor futuro.



Nu när mediahysterin lagt sig och efter min första hela natts sömn vill jag skicka ett meddelande av kärlek och tacksamhet till alla er som har varit bekymrade och som har hjälpt till att pressa för att vi skulle återfå vår frihet. Den stora lärdomen jag har gjort under de mycket intensiva dagarna på Mavi Marmara är att människors kärlek till varandra och till rättvisan är starkare än vilken militärmakt somhelst. När vi får kontakt med vår mänsklighet kan vi uppnå saker som tycks otroliga under de tiderna då vi gör oss okänsliga och stänger in oss i normalitetens vardag och lämnar över ansvaret för sakernas tillstånd till systemet. Idag tror jag att till och med förtrycket mot palestinierna har ett slut och att detta slut är i våra händer. Så tack för er kärlek och för ert stöd och låt oss förenas i byggandet av en bättre framtid.



Now that all media attention is calming down and after my first night sleep I want to send you a message av love and gratitude. Thanks to you all who have been preoccupied and have acted in support of us and to demand our release. What I have learned of all this is that people's love is stronger that military might. When we allow ourselves to be sensitive to our humanity we can do things that in times when we are desensibilized by normality and when we pretend that responsibility is not ours would be unthinkable. Today I think that even the oppression suffered by Palestinians will come to an end, and that this end is in our hands. So thanks for your love and support and let us unite in the construction of a better world.



Edda

No hay comentarios.:

La sandía y los aguacates

Hace años, cuando fui a visitar a mi hermana a Gotemburgo, me admiré de ver cuantas frutas y verduras eran importadas, en ese tiempo años 80...